Ung Vänster tar sig i kragen angående Libyen

På Ung Vänsters kongress beslutades att dra tillbaka stödet till NATO-operationen i Libyen och kräva ett slut på det militära ingripandet. Det är ett glädjande beslut, om än sent. Vi var många som glädjes över revolutionen i arabvärlden och upproret mot Ghadaffi gav hopp om ökat frihet för Libyens befolkning. Men snart började väst prata om att ingripa militärt i konflikten. Vi var många som förstod var det hela bar av och vi förfasades när partiet och förbundet gav sitt stöd till ingripandet. Varje konflikt bör bedömas enskilt, men man måste ständigt vara uppmärksam på imperialismens mönster. Förbundet och moderpartiet blundade för detta och köpte lögnerna om att västvärldens fredsbomber är vägen framåt.
För att ett militärt ingripande ska vara försvarbart bör det vara en FN-ledd operation , helt styrd av de Förenta Nationerna där inflytandet inte ska ligga hos de imperialistiska länderna. Militärt ingripande bör vara den sista utvägen och inga stormakter ska kunna lägga beslag på resurser och dra vinning av ingripandet. NATO, som allt för ofta blir imperialismens skjutjärn vid framryckning i de underutvecklade länderna är inte ett medel för fred och demokrati utan tjänar bara imperialismen.
Protesterna har varit stora inom Ung Vänster och Vänsterpartiet mot respektive lednings beslut att stödja insatsen i Libyen. Kongressens beslut är en seger för alla fredsälskare och anti-imperialister inom förbundet. Det enda rätta för Vänsterpartiet är nu att lyssna på sina medlemmar och följa sitt ungdomsförbund i kravet på tillbakadragande från Libyen.

Reaktionärt att stödja Nordkorea

På Röd Front tågen på första maj vajar Nordkoreas flagga, bredvid den röda fanan. Fortfarande finns det inbitna stalinister kvar. Ur ett antiimperialistiskt perspektiv förstår jag stödet för Nordkorea, imperialismen har ingen rätt att lägga Nordkorea under sig. Men det finns betydligt många fler länder än Nordkorea som är under imperialistisk aggression idag. Att socialister väljer att stödja just Nordkorea till den grad att man uttrycker stöd för dess regim och viftar med dess flagga måste ha sitt ursprung i en skruvad vision om att Nordkorea är en socialistisk arbetarstat värd att försvara. Detta är en vrickat ståndpunkt, skild från verkligheten. Det är skrämmande att folk som kallar sig kommunister stödjer en reaktionär regim såsom Nordkoreas. För stödet för Nordkorea går direkt till dess regim och inte dess arbetare, vare sig det är meningen eller inte. Nordkorea är på inget sätt progressivt utan en klassfiende som bromsar upp klasskampen i Korea. Den svenska vänsterrörelsen kommer aldrig kunna växa om vi håller fast vid dessa reaktionära, arbetarmördande stater.